jag hatar min brutala ångest i allt, finns inget som känns helt klart för mig utan det ska alltid finnas ett men med i bilden. irriterande men nu funderar jag än en gång på att åka till norge och jobba. ska jag, ska jag inte? någon som är sugen på att hyra min lägenhet i andra hand i så fall? jag vill inte lämna gina för allt i världen men vill ut i världen och det är nu. vad säger ni kära människor, 1700 i månaden och en fin lägenhet på kågevägen?